Utomordentligt grått är det nu. Lugnet vilar.
Rösten är dov, den avdunstar i ekot.
Ge mig ord av skönhet i utbyte mot något verkligt. Eller tvärtom.
Knyt upp knutarna vid anknytning och släpp ner håret, det skulle göra Dig gott.
Säg mig ditt namn baklänges medan du tar min hand i en vals.
Dansa in livet i mig, håll mig hårt intill, kapitulerande långt ifrån avgrunden.
Om du fanns, skulle du låta mig få vila i dina armar?
Jag är likt den kulör du finner i platsen runt ögats svarta mitt.
No comments:
Post a Comment